För 9 år sedan flyttade jag hit och blev sambo med B. En lärare kan vara lärare var som helst så därför blev det jag som fick packa flyttlådorna. Kanske berodde det också på att jag har lättare för att röra på mig och testa något nytt.
Ibland har jag saknat mina hemtrakter men viljan att flytta tillbaka har egentligen aldrig funnits där på allvar.
Tills nu...
Jag har blivit medveten om att mina föräldrar inte kommer att leva i all evighet och jag träffar dom allt för sällan och så även mina systrar. Att få riktiga vänner här är svårt. Jag känner en del men det blir ytligt. Jag trivs plötsligt inte så bra.
Men att ta det stora steget och flytta?
2 kommentarer:
Jag skulle tycka det var väldigt trevligt!! :-)
Du kan ju alltid flytta en gång till sen om det inte skulle kännas bra!
Skicka en kommentar